Oraklet i Bagarmossen

Jag bara måste återkomma till Zarah Öbergs hälsoblogg/krönika på alltombarn - där hon skriver "så fostras inga genier" och totaldissar en rökande mamma som ger barnet hamburgare.

 Hennes texter andas ett sådant klassiskt underklasshat att de ger mig en krypande känsla av übermänniskoideal.  Och det får mig att undra vad Zarah Öberg själv vet om att fostra genier. För människan har ju inte några egna barn - än. Men är det A-barn hon tänker att hon ska fostra sedan? Jag trodde att A-barnstävlingarna var avskaffade för längesedan. Möjligen är det en extra otäck variant, A-föräldertävlingar, som vi ser idag.

I DN berättade årets nobelpristagare i fysik för några dagar sedan om sin uppväxt. Han räknas väl ändå som ett geni?  Han växte upp som gatubarn i Italien under kriget. Redan som fyraåring drog han runt utan skyddande föräldrar. Han hade nog kunnat skattat sig lycklig för en rökande white-trash-morsa och en hamburgare.

Och vad, exakt, ska vi göra åt den här trashiga, onyttiga underklassen, Zarah? För i din krönika skriver du ju att inte ens du har tid och ork att ge den här mamman några matnyttiga tips. Trots att hon ber om det. Nej, du skyndar bara vidare. Du skyndar hem och kokar ett eget, nyttigt örtthé som du sedan i stillhet njuter av.

Fast egentligen så faller väl skuggan mest över sajten alltombarn som inte har lyckats hitta en enda småbarnsförälder som kan eller vill eller orkar fungera som sajtens hälsocoach. Det är sorgligt.

Och under tiden så kan jag fungera som mental coach för alla trötta white-trash -mammor därute:

Snälla ni, om ni möter någon från ert förflutna som ser ut som en hälsocoach som föraktar er. Ge dem inte lillfingret ens. Bjud inte på en enda sorglig historia om ert höga blodtryck och om er sambos blodfetter. De kommer bara att utnyttja er.  Skriva krönikor och parasitera på er för att själva bli ännu rikare.

Sträck på ryggen istället och mumla det klassiska, feministiska, psykoterapeutiska mantrat: jag-är-bra-nog....jag-är-bra-nog........

http://www.alltombarn.se/aktuellt/sa-fostras-inga-genier-1.4349

Något oväntat kan ju kanske hända på julafton.

Men förmodligen inte. Så därför kan jag högmodigt meddela att programmet för den 24/12 ser ut så här:

07.00 Åttaåringen vaknar och tömmer sin julstrumpa, väcker sina bröder och de tömmer därefter sina julstrumpor.

07.00-09.00 Min man och jag har sovmorgon. *hahahahahaha*

10.00 Mormor och morfar kommer flera timmar för tidigt när jag steker köttbullar.

10.30 Vi dricker julkaffe för att dra ut på tiden.

11.00 Barnen frågar om tomten kommer snart

12.00 Barnen frågar om tomten kommer snart

13.00 Barnen frågar om tomten kommer snart.

13.30 julmiddag

15.00 Kalle Anka. Jag gråter när mössen grattar Askungen till hennes nya klänning.

16.00 Min man behöver lite glögg. Morfar behöver ännu mer glögg. Mormor säjer att hon får ont i magen av all glögg.

16.10 Tomten kommer. Finns det några snälla barn? Jaaaa! Alla är barn. Alla är snälla.

16.30-17.30 Paketöppning

18.00 Förvirring. Vad gör vi nu? Ska vi äta mer eller vänta på Karl-Bertil Jonssons julafton?
Vi äter godis.

19.00 Vi spelar något familjespel. Mormor hör inte, förlorar och blir sur. Vi mutar henne med en skinkmacka.

20.00-23.00 Mer godis, mer glögg. Tvååringen somnar, åttaåringen somnar, mormor somnar.

23.10 Julfrid.

 Tonåringar är konstiga i hjärnan, det har amerikanska forskare kommit fram till. Hjärnan växer inte klart förrän i 25-årsåldern. Fram tills dess så är vi impulsiva och omogna.

Men vad blir vi sen då?

Mogna?

Eller bara trötta och tröga?

Varför forskar man inte mer på vad som händer med vuxna människor som drabbas av en passion? För de blir ju precis som tonåringar igen. Jag tror inte ett dugg på att vi är stabila efter 25.

Jag tror att tonårshumörssvängningarna återkommer i perioder under människans hela liv.

Min mamma, till exempel. Hon fyller snart 79. Hon är som värsta fjortisen. Skriker och slår i dörrar. Hon svär och räcker ut tungan om hon förlorar i familjespel.

Forever young.

http://www.alltombarn.se/halsa/arg-och-impulsiv-darfor-beter-sig-din-tonaring-konstigt-1.4402

...men det var en bok av en gammal poet som heter Kenneth Rexroth. Oändlighetenas ekologi, heter den.

Jag hittade den i en bokkasse full av böcker som vi inte riktigt vet var vi ska göra av. Ur den föll ett trettio år gammal brev som min man skrivit till någon som skulle ha fått boken skickad till sig. Men det blev inte av.

Här är en underbar dikt ur boken, den heter "bildningens fördelar" och får mig att tänka på män som Ulf Lundell, Jan Guillou, Jan Myrdal och Bob Dylan. Eller ja, försörja sig kan väl just den här skaran. Men knappast deras hängivna rättrogna ute i förorter och sovstäder.

Bildningens fördelar

Jag är en man utan ambitioner

och med få vänner, helt oförmögen

att tjäna mitt uppehälle, knappast

yngre med åren, på flykt undan någon rättvis dom

Ensam och illa klädd, vad spelar det för roll?

Vid midnatt gör jag mig ett krus

hett vitt vin med kardemummafrön.

I en sliten grå rock och en gammal basker

sitter jag i kylan och skriver dikter,

ritar nakna kvinnorkroppar i de krokiga marginalerna

och kopulerar med sextonåriga

nymfomaner i min fantasi

I fredags så intervjuade jag en tjej som lider av hyperemsis gravidarum när hon är gravid. Det betyder illamående, kräkningar, viktnedgång och vätskabrist. Hon har startat ett eget diskussionsforum på nätet för att hitta andra som mår lika illa. Och det är inte så få kvinnor det handlar om, det drabbar närmare 5000 kvinnor i Sverige per år! Jag vill gärna tipsa om hennes forum, så här kommer adressen:

http://hyperemesis.egetforum.se/