När jag fyllde trettio
år så väntade jag mitt tredje barn.
Jag vet inte om jag hade
någon faktiskt åldersnoja då - men precis efter
trettioårsdagen så fick jag akut sådan. Då
damp det ner ett gratiserbjudande i brevlådan: Jag skulle
få ICA-kuriren gratis i ett helt år. Jag tillhörde
uppenbarligen deras nya målgrupp, kvinnor över trettio,
med barn, boende i mellanstor stad.
Det var ett erbjudande som man
,så att säja, inte kunde tacka nej till. För det
kom inte någon "tack, men nej-tack"- lapp med tidningen. Den
bara fortsatte att trilla ner i brevlådan vecka ut och vecka
in under ett helt år.
52 nummer gratis. Var jag glad
och tacksam?
Nej. Jag kände mig bara
gammal.
Alla dessa krukväxter som
måste beskäras, recept som måste prövas,
stickningar som måste mätas ut och vårlökar
som måste planteras...det var inte jag, liksom.
Nu avgår Kattis
Ahlström (när blev hon "Kattis" med hela svenska folket?)
och Åsa Lundegård kommer istället. Det
förnyelsearbete som påbörjats skall fortsätta,
säjer hon.
Men! Idag är jag 43
år, hela tretton år äldre än när jag
fick ICA-kuriren gratis. Och jag har precis ögnat igenom
några nummer av den "nya" ICA-kuriren. Men jag tycker att den
känns precis likadan som då.
Förnyelse måste väl innebära
mer än att byta typsnitt, va?
http://www.e24.se/branscher/reklammedia/artikel_147379.e24